Carin Nolberg berättar

När jag står på min balkong och ser ut över samhället där jag bott sedan 1919, så tänker jag på vilken stor förändring som skett under alla år som gått. Det går inte några arbetare i blåkläder med en unicabox under armen bruksgatan ned och in genom hyttporten för att börja sina arbeten. Ingen rök syns från skorstenar och inget väsen från maskiner hörs längre.

Här har blivit tyst, för hyttan som funnits här sedan 1862 är borta. Kvar står stora silos som minner om den tiden, de står där som monument.  Arbetarbostäderna Brattås, Stöttet, Hagahuset, Brommöhuset, Rådhuset, Stenhuset, Norden, Trähuset, Handelsboden, Skolhuset, Hoppet, Vicktoria, Borgen, Biografen, Missionshuset, Herrgården och huset som jag (vi) bodde i invid Herrgården finns inte. Kvar finns Sibirien, Sigtuna och Granhäcken. Jag minns Rådhuset med klockan som slog sina timslag och som vi brukade stilla våra egna efter. I detta huset fanns Lisas kafé, där vi kunde köpa kaffebröd vardag och söndag om det kom oväntat främmande någon gång. I Stenhuset som låg intill fanns Agnes drickkällare med jordgolv som var så sval och skön att komma ned i när det var 20 – 30 grader varmt på sommaren. Doften av den goda svagdrickan som vi hämtade i bleck-flaskor glömmer jag inte. Vi kunde också köpa en kagge som vi slog proppen ur ocn satte dit en kran i stället. Då kokade vi ölsoppa och hade grovt hårt bröd till. Det smakade gottI Hagahuset fanns Strandbergs som hade brödförsäljning ute i förstugan.

Det kunde hända, när vi köpte bröd att vi fick några söndriga småkakor. Då var det kalas för oss, vi hade inte råd att köpa dessa. Vid jultiden gick vi till bagare Romell och köpte pepparkaksgubbar för pengar som vi hade sparat. Jag minns den gamla handelsboden med doften av salt sill, fotogen och nymalet kaffe. Där kunde vi köpa en hel strut med blandade karameller för 10 öre. Den första kooperativa affären här i Surte startades i Emil Perssons källare av Thorsén, Otto Jönsson, August Svensson, John Karlsson, Karl Svensson, Hilmer Berntsson, Ernst Edvardsson och Emil Persson.

Torsdagarna var torgdagar nere vid skolan. Då kom Johansson och Kronberg från Göteborg och satte upp sina stånd, Johansson var ledare för den fina manskören som fanns här och gav konserter i Granhäcksskogen och uppe vid skolan.

Det var högtidsstunder när man stod och lyssnade till de fina sångerna. Det kom bönder med sina hästar och kärror lastade med potatis, grönsaker , frukt, smör och ägg. Här fanns många affärer på den tiden. Karl-Ottos, Vitalis Almströms, Schäfers och Östans speceriaffärer, så kom Kaufeldt med sin drickbil en gång i veckan. Schäfer kom med fisk och Alfred med kött, Kungälvsbagaren kom med härligt nybakat bröd. Det fanns ingen som hade godare bröd än han tyckte vi. Invid Stenhuset fanns en bakstuga där det gräddades mycket bröd i den stora ugnen. Det var många barn som då de var ute på vinter sökte sig in för att där var varm och skönt, men det var nog för att få smaka av det härliga nybakade brödet också.

En telefonstation fanns nere vid Kvarnen som sköttes av Fina. Om vi skulle ringa fick vi gå dit. Det var inte många som hade telefon, det var ju en lyxartikel, i dag är den inte det. Där fanns också en badinrättning så det var skönt för många att få ett bad efter en veckas smutsigt arbete. Huset intill Kvarnen fanns en fiskaffär och glasmästeri. En tvättstuga fanns också där nere så att tvätt och ved fick köras på en kärra dit. Det fanns tvättstugor vid Borgen, Brattås, Granhäcken och Herrgården,  för dem som bodde där. Vintertid frös vattnet ! baljorna och karen. Nu kan vi lägga vår tvätt i en maskin och trycka på några knappar så är tvätten färdig om några timmar.  Så nog har det blivit lättare för många. Mattor brukade skuras vid Kvarnbäcken och hängas upp till tork. Man kan riktigt  förnimma doften av rena trasmattor och nyskurat trädgolv. Då var det helgdagsfint.

Här nere fanns byxknuten, vid det stora trädet. Där talades det om vad som skulle hända. Det var Surte nyhetscentral. Den har flyttat till Surte centrum nu, där finns bänkar att sitta på, så det har ju blivit bättre att slippa stå och prata. Stationen här i Surte var också en samlingsplats om kvällarna, men tågen stannar inte här som förr. Innan bussarna började att gå hade man ju bara tågen som man fick färdas på. Glömde att det fanns tre stycken båtar som vi kunde fara med till Göteborg. Sommartid då vädret var vackert blev det en härlig sjötur. Båtarna hette Vinga, Älvängen och Nordre Älv. Om vi skulle till Kungälv fick vi resa med tåget till Bohus och sedan gå till bryggan där båten Kungälv låg för att ta passagerarna till Kungälv. Den lade till vid Gästis numera Fars Hatt.

Till Bruket här i Surte hörde ett stort jordbruk med många djur. Det fanns också ett mejeri där vi fick köpa mjölk och grädde på bestämda tider. På vintern sågades is i stora stycken på fågeldammarna, forslades ned och placerades i en lada med sågspån, för att sedan användas att kyla mjölk och grädde. Det fanns inte kylskåp på den tiden.

Arbetarna hade var sitt potatisland att odla inte bara potatis utan även grönsaker. Här fanns en handelsträdgård, där radhusen nu är byggda. Dit kunde vi gå och köpa frukt, bär och grönsaker.

Den förestods av trädgårds­mästare Ohlsson. De som arbetade här på bruket fick vedpengar att köpa bränsle för, det var välkomna pengar. Bostäderna var kalla och dragiga så det var bra att ha ett lager av ved och koks i vedbodarna när vintrarna kom, som ofta var kalla och långa. Det var inte ovanligt med tjugo, trettio grader. Lönerna på bruket var låga det var bara yrkeskunnigt folk som hade högre lön. Men arbetarna bodde hyresfritt i många år. -Vid Herrgården fanns ett sand­tag, det gick en räls härifrån och ned till hyttan. En sandvagn drogs upp av hästar, fylldes och kördes ned igen. Då fick män stå och bromsa. Det hände att den spårade ur och körde in i väggen på huset Norden som låg invid hyttan.

Längre upp fanns ett sandtag med vit sand, ”Vita sandhålan” kallades den. Sanden därifrån forslades ned i baskor. Vid Mohult fanns stora torvmossen där många fick arbete med torvupptagning. Den skulle användas vid glastillverkningen och även inom jordbruket. Torven forslades ned med baskor på linbana från mossen till hyttan. Det kunde hända att en baska spårade ur och välte ut torven. Den fick inte ligga kvar länge, den blev snart till en värmande brasa i någon spis. Ibland smög sig en pojke ner i en baska för att följa med upp till mossen, det var ju förbjudet, men det var ju lättare än att gå den långa besvärliga vägen. Det var många som fick gå dit upp med mat till sina föräldrar som arbetade där.

På 20 – 30-talet yar här mycken arbetslöshet och strejker och många fick resa ut till andra platser för att få arbete. Det kallades nödhjälpsarbete. Där jag bor finns en mur som blev lagd på 20-talet. Det var ett arbete som påminner om den tiden, de svåra åren.

Det blev vår och påsk, med de stora påskeldarna, raketer och smällare, utklädda barn som kastade in påskkort som de ritat. På Valborgsmässoaftonen sjöngs våren in av vår fina manskör.

Första maj var en högtidsdag för arbetarna här på bruket. Det var ju deras dag. De samlades nere på torget för att med musikkåren i spetsen tåga upp till Fridhem där förstamajtalet skulle hållas. Det var ståtligt att se demonstrationståaet med alla vackra fanor och höra Internationalen spelas. Det är ett fint minne från den tiden. Dansen började också på dansbanorna, det fanns en vid Fridhem och en vid Gåskullen, men många åkte till andra dansbanor som fanns häromkring.

På sommarkvällarna kunde vi sitta och lyssna på musikkåren Lyran som spelade 1 Granhäcksskogen och manskören som övade dSr.

Midsommar festen hölls uppe vid skolan med dans kring lövad stång, sång och musik och ett folkdanslag. Med båt från Göteborg kom också Frälsningsarmen då var det musik , sång och kaffeservering i Granhäcksskogen. Zigenarna brukade komma och sätta upp sina tält nere vid den gamla fotbollsplan. Där kunde man bli spådd, men det slog aldrig in.

Bröllop var det varje lördag. Det drog ju alltid folk. Det blev höst och dansen började på lördagskvällarna i Fridhem. Bio var det varje torsdagskväll. Då kom Ekelöv med dragspelare och visade svartvit stumfilm. Ingen kunde väl tro då, att vi skulle kunna sitta hemma och se färgfilm. Det blev vinter och det närmade sig jul och barnen väntade på skolans julfest. Den hölls i den stora salen. Ljusen i granarna var tända och spred ljus och värme och den riktiga härliga julstämningen. Festen inleddes med psalmsång ”Härlig är jorden”, sedan följde sång och musik, teaterstycken och dans kring granen. Så var den efterlängtade julfesten slut. Varje barn fick en påse med lussekatt, kringla och julbulle , två julgransljus och en sagobok. Brödet var slut innan vi kom hem för hungriga hann vi ju att bli. Så var det snart julafton som barnen längtat efter.

De samlades vid biografen och tågade med facklor, musik och tomtar till torget och den stora tända granen. Där spelades och dansades det till långt in på kvällen. Alla barn fick en gottpåse och har säkert ett fint minne från den tiden och julen.

På jul dagsmorgonen vaknar vi av att musikkåren spelar ”Var hälsad sköna morgonstund”. Det är en vacker tradition som varit i många år, så länge jag kan minnas. Man får beundra dem som står upp såtidigt och i mörker och kyla vill hålla denna vackra tradition kvar. Nu har vi vaknat och kommer i god tid till vår vackra kyrka och julottan.

Carin Nolberg 1985