Kraftverket var det ställe där man kombinerade ström från den vattentub som gick från Surtesjön till 2 turbiner och från den fartygsdisel som man kunde koppla på om så krävdes.
Nedan följer en text från Glasbrukstidningen Surteglimtar som på ett alldeles ypperligt sätt tar oss med tillbaka till då det begav sig.
Genom att trycka eller vrida på en knapp kan vi sätta enorma krafter i rörelse. Det är den elektriska kraften, som tyst och stilla, flyter fram i sina ledningar och tycks vara hur oskyldig som helst. Men den kan vara farlig om man inte iakttar de förhållningsregler som är förenade med handhavandet av denna mystiska kraft. Vad elektricitet är för något är inte lätt att säga, man brukar populärt förklara saken ungefär så här: Elektricitet i en tråd är som vatten i ett rör. Spänningen, som mätes i volt, motsvarar vattentrycket. Strömstyrkan, som mätes i .ampere, motsvarar vattenflödet av så och så många liter vatten i minuten. Den elektriska energin, elkraften, ut-göres av bägge, alltså både spänning-och strömstyrka, och måttet på den är vad vi brukar kalla för watt, dvs, produkten av volt och ampere. Vi skall inte fördjupa oss i alla tekniska uttryck och formler, vi vet alla hur det går när denna elkraft helt plötsligt försvinner. Maskinerna i hyttan stannar, glaset rinner i strida strömmar bredvid maskinerna, ljuset slocknar och det blir kusligt tyst och stilla.
Vi har gjort ett besök hos dem som i vår hytta sysslar med den elektriska energin. Vi vänder oss först till ingenjör Rydelius, som är chef för denna avdelning, för att höra hur mycket elkraft som förbrukas vid företaget under ett år. – Sammanlagt, dvs. för såväl hyttan som för bolagets bostäder, förbrukas ungefär den mängd elenergi som vi genom kontrakt abonnerar av Trollhätte Kraftverk, vilket föregående år uppgick till 21.475-000 kWh (kilowattimmar). Denna energi kommer till vår kraftstation i form av 20.000 v. (volt) högspänning och transformeras ned till 400 v. lågspänning, som skickas vidare ut till förbrukningsställena. Vid toppbelastning har vi dessutom möjligheter att tillskjuta egen elkraft med hjälp av 2-st Pelton vattenturbiner och en dieselmotor. Detta eltillskott gav förra året 245.700 KWh.
Gustav Börjesson, Olle Hirsch, Bror Johansson, John Göbel
Med dessa uppgifter, från avdelningschefen söker vi oss till elverkstaden, där vi träffar verkmästare Hirsch, i vars sällskap vi besöker vår kraftstation. Att denna är en hypermodern anläggning konstaterar man genast när man kommer in. I ställverkshallen, som präglas av ordning och reda, löper utefter båda sidorna de stora manövertavlorna med sina instrument. Den ena för inkommande kraft och den andra för. utgående. De stora transformatorerna, som står respektingivande i sina fack, är 4 st, men så har vi dessutom 9 st utplacerade närmare förbrukningsställena, säger Hirsch. En trappa ned finnes de två vattenturbinerna och den 7-cylindriska dieselmotorn.
I ställverks-hallen vid ett ”bord framför manöver-tavlorna sitter vakthavande, Gunnar Kihl, och för in uppgifter i journalen. Kihl har 10 års tjänst bakom sig vid kraftstationen, och hans fader skötte tidigare om samma syssla under 40 år i brukets gamla kraftstation. -Vad tycker Du om att ha sådana enorma krafter att dirigera? – Arbetet är intressant och jag trivs med jobbet, visserligen kan det ibland bli nervpåfrestande, t, ex. när det blir strömavbrott. Då ljuder larmklockorna och ljussignalerna blinkar, då vill det till att hålla huvudet kallt för det minsta felgrepp kan få vittgående konsekvenser. Vi får en lektion i hur det hela fungerar. Man har just avläst att strömförbrukningen når toppbelastningen, varför man gör sig beredd på att sätta igång en av vattenturbinerna. Man släpper på vattnet från Surtesjön med dess maximala tryck på 9,6 kg. Generatorn börjar komma i rörelse.
När den nått en viss hastighet inkopplas en automatisk reglering av vattentrycket. På manövertävlan uppe i ställverkshallen avläser man sedan de värden som ligger till grund för infas-ningen, vilket är ett spännande moment. Ett felgrepp här kan förorsaka stora förluster. Nyanställde Törnqyist, som varit behjälplig vid denna manöver har i Kihl en god läromästare. För alla de detaljer i det komplicerade distributionsnätet med dess kopplingscentraler och ledningar behövs en god service, och för detta svarar vår elverkstad. Här är det liv och rörelse Från sitt kontor dirigerar verkmästare Hirsch ut sina tio mannar för att reparera något där eller att koppla in något där. Det är ett stort arbetsfält som denna serviceavdelning har att övervaka och säger Hirsch: -Det är mycket svårt att planera arbetet då man ständigt får rycka ut för att rätta till saker och ting än här och än där. Vi är dessutom mycket trångbodda, särskilt gäller detta förrådsutrymmen för olika slags elmaterialier och motorer. Vi ser därför med glädje fram emot den tiden då vår nya hytta blir färdig.-På verkstaden träffar vi montörerna Tage Hansson och Olof Olsson i färd med att justera en motor. De har båda ett tiotal år bakom sig på vår elverkstad. – Vi trivs bra. säger de, för arbetet är mycket omväxlande med ständigt nya arbetsuppgifter. Ibland kan det naturligtvis vara mindre trevligt i regn och rusk med utearbete, men det ena får väl uppväga det andra. Vi hoppas att när den nya hyttan blir färdig vi då skall -få en bättre verkstad och förråd-Detta var något om den elektriska energien i brukets tjänst. Det har sagts, att om man skulle symbolisera elektriciteten med den urstarke jätten, så innebär elektroniken, som synes ha oanade möjligheter, en trimning av denne jättes hjärnceller för att göra honom till den lydige tjänare som följer vår minsta lilla vink. Detta kanske vi får återkomma till en annan gång.
Tuben som från början gick från Kodammen (fågeldammarna) men som byggdes ut i början på 50-talet att gå ända från Surtesjön.
Livet på Surte 