Nöden är uppfinningarnas moder, heter det ju. När PLMs glasbruk i Surte, där kraftiga mansnävar hanterat skirt glas i över 100 år, började få allt svårare att klara den manliga arbetstillgången på sy-narsidan, var man tvungen söka lösa problemet på annat sätt. Och så blev det en okonventionell lösning. Man vände sig helt enkelt till svensk industris största arbetskraftsreserv, nämligen kvinnorna.
— Trots att vi i Surte kan glädja oss åt att ha en personalomsättning som är bland de lägsta i landet — mellan fyra och tolv procent — var rekryteringen efter
naturlig avgång mycket svårbemästrad på synarsidan, berättar personalchef Ivar Linder för PLM-nytt. Att vi inte långt tidigare engagerade kvinnor för detta arbete berodde på lagens bestämmelser om nattvila för kvinnor, vilket gjorde det omöjligt för oss att anställa dem i treskiftsgång. När vår situation emellertid för något år sedan blev akut sökte vi och fick tillstånd för ett 25-tal kvinnor att arbeta hos oss i skift. Erfarenheterna har blivit enbart goda. Disponent Lennart Hanserud bekräftar detta och framhåller att sedan lagen ändrats den 1 juli i fjor ytterligare omkring 35 kvinnor anställts som synare.
— Intressant var frågan om likalön för man och kvinna, fortsätter han. Från början hade kvinnorna 90 % av sina manliga kollegers lön. Motiveringen var kvinnornas större bortovaro, vilket i sin tur medförde högre kostnader för företaget. Vår erfarenhet har visat, att manlig treskiftspersonal haft 3—4 procent större frånvaro än de som arbetar dagtid eller i tvåskift. Men vad hände nu? Jo, kvinnorna i treskiftsarbete har 5—6 procent lägre frånvaro än de kvinnor som arbetar dagtid eller bara tvåskift. Det fanns således ingen anledning att göra någon löneskillnad mellan man och kvinna och likalönen är därför nu ett faktum på Surte. Det är nu bara att hoppas att kvinnorna även i framtiden kommer att ”hålla stilen” när det gäller deras goda frånvarosiffra, slutar disponent Hanserud.
Tilläggas kan att PLMs initiativ när det gäller de kvinnliga medarbetarnas anställning rönt positiv uppmärksamhet både i press och radio.
Texten plockad ur PLMs personaltidning 1966