En vintersöndag i Surte

Monica Olaisson berättar ur en åttaårings perspektiv.

Vaknar av att mamma stökar om i köket. Söndagsfrukost med havregrynsgröt
och te och smörgås. Det är en stor dag idag för det är hemmamatch för Surte
SK i bandy på Surte idrottsplan. Pappa kommer ut från badrummet, nyrakad
och fin och luktar gott av rakvatten. Vi äter frukost under tystnad. Pappa säjer då och då; idag får vi allt se till att vinna matchen.
Mamma lägger fram varma kläder till mej, samtidigt som hon förbereder söndagsmiddagen och gör i ordning en termos med varm buljong och knäckebrödssmörgåsar med ost att ta med till matchen. Nu är det dags att gå till idrottsplan. Jag tror att hela Surtes befolkning är på benen idag och på väg till bandyn. ” Idag går det nog vägen!” säker man till varann. Solen skiner och det är kallt. Vid idrottsplan är det lång kö vid biljettluckan. När det äntligen är vår tur att köpa biljetter ser jag att det är Rickard Eliasson, mammas morbror, som sitter i biljettluckan. Det var Rickard som lärde mej att åka ytter- och innerskär på skridskorna. Han lärde mej också att göra åttor och treor. Spelarna kommer ut ifrån Idrottshuset, ombytta och går ner till isen, tar av sej sina skridskoskydd och kastar dem ifrån sej där de hamnar i en hög huller om buller. Hur kan de hitta sina egna skydd igen? Nu är matchen igång. Man hör hur det sjunger i isen av skridskorna ifrån bandyspelarna. 
Vi barn tittar inte så mycket på matchen utan springer mest runt och leker. Upp och ner i stentrapporna där publiken står, eller hänger i stålräckena. Vi hoppar i snöhögarna som bildats när man plogat ren planen från snö. Ibland hör vi hur publiken ropar, Jaaaa och sedan ett Neeej. Inget mål den här gången. Publiken hejar på sina favoriter; Heja Surte friskt humör det är det som susen gör. Surte, Surte, Surte!Äntligen halvlek. Då blir det rusning till korvkiosken. Jag får min kokta korv i smörgåspapper och känner värmen genom papperet av den varma korven. I pausen hörs musik från högtalarna. En del vuxna har med egen fika i sina portföljer. Efter pausen fortsätter våra lekar med hopp i snöhögen. Ibland hörs publikens tjut; då visste vi att Surte gjort mål. Vi barn hoppade och dansade av glädje. Matchen är slut och tyvärr blev det oavgjort den här gången. Publiken går hem under tystnad lite missnöjda med bara en poäng, men pappa är positiv och säjer uppmuntrande ”nästa gång blir det full pott”.

När vi äntligen är hemma sätter mamma på ugnen så jag kan lägga mina fötter
på luckan och värma mina genomfrusna fötter. När jag sitter vid ugnen känner
jag dofterna från söndagsmiddagen mamma lagar. Idag blir det hemmagjord köttsoppa med klimp och därefter potatis och kött med pepparrotssås. Är det fint väder så brukar vår familj gå upp till Surtesjön.

Där åker vi skridskor eller skidor och har matsäck med oss och värmer oss vid elden som pappa gjort upp. Ibland bogserar pappa mej med skidstavarna och då kan det gå undan så att vinden riktigt biter i kinderna. Det hissnar i magen utav farten. Är det nyspolat på Idrottsplan går vi barn dit på förkvällen och åker skridskor i strålkastarskenet. Vi flickor åker mest paråkning och pojkarna spelar bandy. Efter några timmars åkning går vi trötta och frusna hemåt, äter kvällsmat och därefter är det dags för den varma sköna sängen.
Texten skriven av Monica Olaisson och artikeln är plockad ur bruksongars medlemmstidning ”Nytt från Bôxeknuten”. Du kan läsa fler av dessa tidningar här!